<3 Smulan <3
Sista timmarna.....
Nu har jag börjat räkna timmarna, nu är det inte länge innan jag tar farväl av henne. Det jag ångrar nu är jag inte tog bort henne direkt förra Torsdan när jag fick reda på juvertumörerna.
Dom här sista dagarna har varit olidliga :(
Jag har legat och myst med henne varje kväll och det kommer jag göra ikväll oxå.
Men det känns så svårt att veta att jag kommer aldrig mer att kunna borra in mitt ansikte i hennes päls, känna doften av henne eller få känna hennes blöta nos och få pussar som tröst när livet känns jobbigt.
Få se hur dom andra hundarna reagerar när hon är borta, hur länge dom söker henne.
Det kommer att bli jobbigt 23/9+ 25-26/9 när jag ska ha kurs i agility på bruks, då kommer minnena av våra kurser, träning och tävlingar tillbaka..
Allt känns som en mardröm och jag skulle vilja vakna upp och att allt fick vara som vanligt.
Sanna har gjort denna bild åt mig av kort som Nina tog förra helgen.
Nu ska jag mysa med henne, timmarna rinner iväg för mig.
Jag vill njuta av henne, varje minut som jag har kvar :(
Ångest....
Har ganska mycke ångest just nu om Smulan, får dumma tankar om att jag ska avboka tiden nästa vecka och operera henne istället. Men tänk då om det är elakartad tumör, då har jag ju opererat henne i onödan. Vi har ju pratat om att ta bort henne, så tiden är rätt just nu. Men....
Tankar som har farit i huvudet är tex:
*Varje Söndagkväll när hundarna har fått kvällsmaten så lägger jag Smulans dosett för nästa vecka, men nästa Söndag kan jag kasta medicinen och sätta undan dosetten.
*Tänk nästa sommar när jag ska på agilitytävlingar med Nelly, då kommer inte Smulan att vara med. Och det blir nog jobbigt när jag ser hennes bur som är märkt med hennes namn.
*Jag kommer ihåg hur glad jag blev när hon tog sitt första CERT i Gagsmark, så glad att jag började att gråta.
*Smulan har varit en hund som aldrig har velat vara till besvär, aldrig krävt någonting.
Har haft syrran och hennes dotter (Nina) här i helgen, Nina har tagit mycke kort och filmat Smulan. Jag och Sanna ska försöka göra nån fin film med henne :)
Har inte gråtit nå i helgen, men idag när jag for hem från Måttsund och passerade Djursjukhuset i Gammelstan då kom tårarna. Bara tanken på att nästa Måndag ska jag vara där och ta farväl av min bästa vän får mig att gråta :(
Jag ska kremera henne och strö ut henne sen, men vars kommer att förbli hemligt.
Nä, nu ska jag inte sitta här å gråta, jag ska gå och mysa med henne.
Jag och Smulan efter en tävlingsdag i Gagsmark.
Nu finns det ingen återvändo :(
Har varit med Smulan till veterinären idag för att kolla knölarna, hon har juvertumör igen :(
Så nu är tiden bokad:
Nästa Måndag den 13/9 klockan 9:45 ska Smulan avlivas :(
Jag och Pier har länge pratat om detta, men eftersom att hon har varit fysisk "frisk" så har jag dragit ut på beslutet. Men nu när detta kom så känns allt så självklart.
När jag satte mig i bilen utanför djursjukhuset började jag att gråta, men mitt i all sorg kändes det bra när jag läser lappen om avlivningen.
Där står det att det kommer att vara Pia Åström som kommer att utföra detta. Jag hoppas verkligen att det blir så oxå, jag tycker om Pia.
Vi som lever och är runt Smulan har under en lång tid sett hur hennes personlighet har förändrats. Det kan även min syster och hennes dotter intyga, dom har oxå reagerat.
Men jag kan tänka mig att vid ett snabbt besök hos oss så kanske man inte ser det vi ser.
Nu sista dagarna hon har kvar kommer hon att bli riktigt bortskämd, hon ska få god mat som tex massor med leverpastej och sova med mig varje natt under täcket :)
Jag och Smulan har så många minnen, det var vi som gjorde debut i agilityvärlden. Men Smulan har varit sjuk sen 3års åldern när hon fick ep, sen har det alltid varit nå med henne varje år. Jag tycker vi har blivit stamkunder i Gammelstan, men hon har alltid fått god omsorg.
Sorgen känns outhärdlig just nu för jag vet att jag kommer aldrig,aldrig mer få en hund som Smulan.
